Så vad är då mina förväntningar på detta med Viktkampen 2013. Som den pessimist jag kan vara ibland... ser jag mig krypandes runt i Pildammsparken med tungan hängande ut ur mun. Alla andra deltagare i gruppen springer med lätta steg runt i parken och gör övningarna utan problem. Dan står som tränarna i Biggest loser på tv och galer på oss eller mig då mest förstås som är i sämsta tänkbara kondition att jobba hårdare. Jag blir livrädd av bara tanken på att inte klara det. Men dessa tankar tvingar min viljestarka sida bort. Jag kan mer än jag tror. Och anledningen till att jag ska vara med är ju inte att va proffs och komma dit och glänsa. Nä jag ska ju komma i form och de kan jag bara göra genom hårt jobb. Nästa fasa är det som händer efter träningen i morgon. Framför en vältränad man...... ska jag ställa mig på vågen och låta siffrorna rusa i höjden. Jo det är precis vad man längtar efter. Stå där och skämmas och sen ska han mäta och sånt kul också. Inget slut på eländet. Men likadant här måste jag tänka om. Det är ju inte hans uppfattning eller mina nojor som ska styra. Jag står ju där för att ta itu med ett problem. Så jag ska i morgon där och då vara stolt när jag står där och blottar min svaghet. Jag gör ju något åt problemet och är inte det något att vara stolt över så är väl inget det!
//Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar