Då har jag kommit hem
efter min resa i härliga Turkiet. Sista veckans träning flöt också på bra men
jag måste säga att det tog emot de sista dagarna att motivera sig. Men det gick
på ren vilja. Jag hade ju dessutom lite extra utsvävningar med någon glass och
vin och drinkar så det gällde att samla ihop sig och träna vidare för att inte
förstöra det arbete man gjort. Dessutom tänkte jag att träningen gör ju att jag
kan unna mig dessa utsvävningar och njuta av att sitta på serveringen vid havet
med ett glas vin till den goda maten.
De sista dagarnas
träning blev främst promenader och jogging i lugnt tempo både då kroppen sa
ifrån och även värmen tog ut sin rätt. Jag körde magövningar och en del styrka
och avslutade med simma ca 20 till 30 min i poolen. Det var ganska kul att
försöka hitta på träningsmetoder i vattnet. Armhävningar och dips typ på
poolkanten blev det ett tiotal vid varje dopp. Kanske inte heter så när man
lyfter sig upp på kanten men jag kör på de benämningarna. Jag har också i
lekarna med sonen försökt tänka styrka och motstånd.. Förena nytta med
nöje.
Så nu sitter jag här en
kvart innan jag måste ge mig iväg mot stan. Dags att träffa Dan och få ett
kvitto på hur jag har skött mig på egen hand nu under resan. Det känns bra men
ja vem vet.
Mina barn har trott jag
varit knäpp under resan.. sola magen, sola magen, sola magen.. Ja vilket tjat..
haha. Har väl aldrig solat magen förr och nu har det varit ett mål att bli brun
på ett ställe som jag inte minns har varit brunt någon gång i mitt liv.
Och på planet... Kan ni
förstå!!??? Jag var lycklig som en barnunge på julafton. Jag kan knäppa bältet
om mig och dessutom dra i det ca 10 cm. Senaste resorna innan jag började min
viktresa har jag skämts som ett djur och dolt bältet med en tröja för jag inte
kunnat knäppa det. Skammen kring att va så stor är enormt påfrestande men
lyckan att ha klarat nå dit är enorm! Många är de mål och saker man vill uppnå
med denna viktresa. Men faktum är att det är dessa små sakerna som gör en
lycklig ända in i själen. Nu när man förstår sina känslor så kan jag använda
dem att motivera mig med istället för att låta skam kring saker sänka mig.
Jag vet i alla fall att
jag har gjort rätt val för mig! Nu ska jag bara ta ett beslut om framtiden. Kan
och klarar jag fortsätta träna med Dan och Christoffer.
Mitt val har många
aspekter men jag vet vad jag vill i alla fall.
Jag vill ta chansen att
fortsätta för minsann alla som funderar över att gå ner i vikt. Detta sätt
fungerar!
Troligen skulle jag
kunna själv fortsätta med min resa men stödet och glädjen i gruppen är så
stärkande. Jag tror jag vet vad jag kommer att säga idag till Dan..
Nu mot malmö och
invägning/träning i ett mindre trevligt regnigt sverige...
/Petra
/Petra