söndag 30 juni 2013

Invägning på G, Petra Viktkampen




Då har jag kommit hem efter min resa i härliga Turkiet. Sista veckans träning flöt också på bra men jag måste säga att det tog emot de sista dagarna att motivera sig. Men det gick på ren vilja. Jag hade ju dessutom lite extra utsvävningar med någon glass och vin och drinkar så det gällde att samla ihop sig och träna vidare för att inte förstöra det arbete man gjort. Dessutom tänkte jag att träningen gör ju att jag kan unna mig dessa utsvävningar och njuta av att sitta på serveringen vid havet med ett glas vin till den goda maten. 
De sista dagarnas träning blev främst promenader och jogging i lugnt tempo både då kroppen sa ifrån och även värmen tog ut sin rätt. Jag körde magövningar och en del styrka och avslutade med simma ca 20 till 30 min i poolen. Det var ganska kul att försöka hitta på träningsmetoder i vattnet. Armhävningar och dips typ på poolkanten blev det ett tiotal vid varje dopp. Kanske inte heter så när man lyfter sig upp på kanten men jag kör på de benämningarna.  Jag har också i lekarna med sonen försökt tänka styrka och motstånd.. Förena nytta med nöje. 

Så nu sitter jag här en kvart innan jag måste ge mig iväg mot stan. Dags att träffa Dan och få ett kvitto på hur jag har skött mig på egen hand nu under resan. Det känns bra men ja vem vet. 

Mina barn har trott jag varit knäpp under resan.. sola magen, sola magen, sola magen.. Ja vilket tjat.. haha. Har väl aldrig solat magen förr och nu har det varit ett mål att bli brun på ett ställe som jag inte minns har varit brunt någon gång i mitt liv. 
Och på planet... Kan ni förstå!!??? Jag var lycklig som en barnunge på julafton. Jag kan knäppa bältet om mig och dessutom dra i det ca 10 cm. Senaste resorna innan jag började min viktresa har jag skämts som ett djur och dolt bältet med en tröja för jag inte kunnat knäppa det. Skammen kring att va så stor är enormt påfrestande men lyckan att ha klarat nå dit är enorm! Många är de mål och saker man vill uppnå med denna viktresa. Men faktum är att det är dessa små sakerna som gör en lycklig ända in i själen. Nu när man förstår sina känslor så kan jag använda dem att motivera mig med istället för att låta skam kring saker sänka mig.

Jag vet i alla fall att jag har gjort rätt val för mig! Nu ska jag bara ta ett beslut om framtiden. Kan och klarar jag fortsätta träna med Dan och Christoffer. 
Mitt val har många aspekter men jag vet vad jag vill i alla fall. 
Jag vill ta chansen att fortsätta för minsann alla som funderar över att gå ner i vikt. Detta sätt fungerar! 
Troligen skulle jag kunna själv fortsätta med min resa men stödet och glädjen i gruppen är så stärkande.  Jag tror jag vet vad jag kommer att säga idag till Dan..


Nu mot malmö och invägning/träning i ett mindre trevligt regnigt sverige... 

/Petra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar