Då va det söndag igår igen och dags för ny träningsdag i
Pildammsparken. Jag kände otroligt nog en längtan och ny kämpaglöd kroppen. Jag
kan känna ett visst vemod över att inte klara det på de vis jag skulle vilja,
att jag klarar utmaningarna lättare men jag blir ju på samma gång imponerad
över mig själv vad jag kan prestera.
Med den vikt jag bär omkring på så känner jag mig stolt att
ta mig igenom övningarna.
I vissa moment att jag är totalt slut och får känslan att
jag vill ge upp. Men det är tur att min vilja är stark, för det är den som får
leda mig i detta sammanhang. Jag är stark och biter ihop och kämpar på och
tänker att nästa gång blir det lite lättare.
Trapporna är en fasa. Jag såg fram emot att testa dem på
nytt då jag ändå hade klarat att ”jogga” bitvis i skogen i fredags.
Men nja.. I och för sig var det nya övningar och mer trappor
så jag ska väl inte klanka ner på mig själv utan vara nöjd med att jag klarade
fullfölja det Dan ville vi skulle göra.
Det konstiga är att det går hyfsat enkelt upp men ner tror
jag att jag ska svimma. Jag pratade lite med Dan om det och det beror säkert
till stor del på att jag inte djupandas eller rättare sagt nästan hela momentet
upp håller andan och då är det kanske inte konstigt att man känner yrsel och
nästan hyperventilerar på väg ner. Dans recept…. Andningsövningar. Och i
ärlighetens namn är det nog så att när kilona nu kommer att försvinna på
löpande band, så blir det säkert lättare att andas ner luften som man ska.
Såhär dagen efter tar jag tillfället i akt att träna
trappor.. upp för trappan till pulkabacken på jobb och ner på rumpan, upp för
trappan och ner på rumpan. Här förenas nytta med nöje och barnen på jobb de har
fattat grejen.. Petra motionerar och vi hjälper till! Ett bra sätt var att
ställa sig i vägen i trappan så jag fick bära dem upp. Undras tro om jag
behöver ta mina extra 30 minuters träning idag!? Härligt var det i alla fall
att leka och ha kul med barnen samtidigt som pulsen ökade och jag fick kämpa
lite!
Nu är det måndag och jag kör igång en ny vecka med träning,
bra kostval och även med att kämpa vidare med ett nytt mål; att sitta ner och
äta mina måltider. Nu är det slut med att springa runt med mackan i handen i
hela huset under frukosten om jag ens hann äta frukost. Stressa ner är nästa
moment att ta itu med och att sova bättre – fler timmar. Kroppen kan behöva
återhämtning också har jag hört någon säga så det tar vi fasta på!
Jag skulle också ha börjat med Yoga igår men det va något
som strulade med det. Nästa söndag hoppas jag komma igång. Vi får se om det
rättar till sig. Yoga ska kanske också kunna hjälpa mig med andningen tänker
jag och öka smidighet. Det kan vara kul att känna att man når ner till
skosnörena någon gång!
Jag får fundera på om jag ska anta möjligheten att träna ytterligare
en gång i veckan med gruppen. Jag skulle verkligen vilja men både tid och
ekonomi känns som det stoppar mig. Hade jag bara bott i Malmö. Men oavsett kör
jag vidare med träning på egen hand – jag får väl ta till mig de övningar vi
gör de andra dagarna och köra ett lite tuffare pass hemma med.
Antingen är jag inbillningssjuk eller så har träningen redan
gjort nytta! Känner mig lättare i kroppen och känner mig piggare. Oavsett
vilket så känns det bra och det är viktigast!
// Petra
Vad duktig du är som kämpar på kommer bli hur bra som helst!! Kram Bea
SvaraRaderaSå inspirerande, heja heja!
SvaraRaderaKram Madde B.S