Viktkampen 2013 - halvtid passerat, Petra

Denna härliga grupp. Massa skratt och skoj. Redan nu känner man en viss ledsamhet över att det kommer ett slut. Det är ett tag till men det går fort och vi har som sagt gjort mer än halva resan. Idag var det en tuff dag när jag anlände till träningen i Höllviken. Tårarna hade rullat i mängder. Jag är urlakad av stress och trötthet. Massor hemma, på jobb och träning och allt farande. Känns som jag aldrig landar för tillfället. Alltid något som jag borde göra eller ha gjort. Men när gänget kommer och alla samlas finns en kram, uppmuntrande ord och kärlek till varandra i överflöd. Snabbt försvinner känslan av ledsamhet och vi kör på. Men under passet kommer från olika håll stötande ord och tankar. Man hör många som berömmer. Jag är lite mindre bra på det. Jag är så fokuserad i tanken på att göra mitt jobb. Klara uppgiften. Jag kan skämta och skoja under tiden men det är väl det som ligger närmst för mig. Vana att skämta när det är jobbigt för att få bort fokus från mig ex. Så det kommer från ingenstans. Men att tänka på andras prestationer i de ögonblicket är jag inte bäst på. Försöker lära mig det att bjuda på komplimanger där och då! Men får göra det här tills jag lyckas med att göra det IRL!

Dagens träning Caveman i Höllviken. Riktigt kul! Skönt att det regnade och vi fick vara inne. Kändes tuffare på något sätt i ladan. Jag gillar att få variation i träningen, framförallt i att byta lite miljö ibland. 

Det var taggade deltagare som körde hårt och det hördes stånk och pustande från ladans olika hörn. Springa med stenar och med dunkar, slå med slägga och köra övningar med rep. Kändes lite tufft. Det blir till att bygga om här hemma på gården. 

Efter träningen var det samtal med Dan. Enskilda samtal. Kändes bra. Han hjälpte mig sätta ett mål angående viktminskningen. 10 kg till vi är färdiga med viktkampen är målet. Allt extra är bonus. Klarar jag ner till 2 siffrigt så blir det bonus. Tips på bra belöning om jag klarar det? Nya träningsskor föreslog Dan. Men det behöver jag nu. Redan slitit ut ett par på dessa 13 veckorna.. 

Nä men att se till att hitta något jag aldrig unnar mig annars. Har en härlig vän (ses för sällan) som syr klänningar. Kanske ska man unna sig att beställa en klänning av henne. De är utan ärmar.. de kan ju va något att våga sig i en sån klänning. Hon syr ju dessutom dem lite efter smak och tycke.. Får fundera på detta. https://www.facebook.com/MadeByP

Nu hittar jag sängen och vilar inför en ny fara och flänga vecka med massa göra. Tur att det mesta är så kul!

Petra – Viktkampen 2013

Invägning hos Dan var det alltså dags för i söndags igen. Jag presterar goda resultat och är nöjd med den utveckling som sker. Såhär efter 13 veckor har jag minskat 13 kg. 13 kg som både syns och känns. Midjan minskar stadigt och det är härligt att ta på byxor som är för stora till och med. Och jag köper visst dessutom för stora byxor fortfarande. Svårt att vänja in sig att man minskar, i tanken är man kvar i att köpa största storlekarna för att vara säker att byxorna passar.

Alla mina mål jag skulle uppnå har jag klarat. Kanske någon enstaka gång som jag slarvat med frukosten.. att sitta ner och äta den. Men jag är många gånger bättre än jag var tidigare i att ta det lugnt.

Nya mål till sommaruppehållet från träningen:

·         Fortsätta minska motsvarande 1 kg i veckan

·         Hålla mina två träningsfria dagar

·         Sköta kost och träning under Turkietresan

Klarar jag dessa mål ska jag unna mig en ny baddräkt. En riktig och inte en rea baddräkt i fel storlek för att jag är snål. Haha, Men den jag köpte ska nog klara sig under Turkietresan.

Träningarna sen sista inlägget…

Lördag – Träning i Sjöbo med Joinme där vi körde idioten i backar.

Söndag – Träning med Dan… antingen var det sviterna av lördagen eller så var jag helt ur form. Va det jobbigaste pass jag varit med om. Andningen totalt värdelös och yrsel. Låg sen och frös hela em.

Tisdag – Ett mördarpass för ben och armar med Christoffer.. Smekmånaden var över haha! AJJ:: jag kan få träningsvärk. Men hade energi så det räckte och blev över. Kunde tränat mera..

Onsdag – Ett träningspass i Sjöbo Oran med Joinme och där bjöds det på cirkelträning. Ömma muskler från dagen innan… AJJ men gick bra.

Torsdag – Fasade för ett nytt pass med Dan med minne från söndagen. Men det var tufft och kroppen svarade bättre även om jag glömt min sportbh.. ack va det är skillnad på att träna med bra stöd och utan. Ni som ska träna med stora Boobs… Investera i en bra BH…  Det är A och O. Kände det begränsade mig enormt.  Inte för att jag skäms för att det hoppar men det sliter och gör ont. Tappar fart och kan inte ge allt.

Efter vårt pass kom ett annat gäng för att träna med Dan. Kände sig sugen på att fortsätta. Bra betyg på orken. Även om man sliter och är trött har man energi och kraft.

Ena bilden är mina träningskompisar i Sjöbo. Efter idioten i backarna. Ser ganska pigga ut ändå va? De andra är från veckans 2 träningspass med Dan.

Ha en bra helg alla. Söndag… då blir det caveman träning i Höllviken. Va sysslar jag med… J Längtar dit!

/Petra

Balans i träningen, Petra

Är det inte det ena problemet att det är svårt att hitta motivation så är det på andra hållet. Överdrivet tränande.

Det gäller att hitta en bra balans i sin träning och det är ju en enkel sak. Nja kanske inte. Jag har just nu i alla fall inga problem med motivation. Det går bra på den fronten men jag balanserar på kanten till att överdriva. Men efter ett samtal med Christoffer igår och ska ta ett kort snack med Dan också så tror jag ändå att jag har koll på läget. Och jag är tacksam till allt stöd jag får av underbara vänner och familj. Ni är guld värda!

Innan i min bakgrund har jag ju haft alla de varianter som kan tänkas av ätstörningar. Ortorexi är ju en variant med ett överdrivet tränande som viktminsknings metod. Jag är frisk från dessa sjukdomsvarianter.. men ack va de skrämmer mig att falla dit. Ser tecken och försöker motverka dem. Men det är väl så att jag genom att vara medveten om signalerna så motverkar jag dem och kan kontrollera mitt beteende. 

I alla fall är nu beslutet tagit att jag har två träningsfria dagar. Måndagar och fredagar. Sen kan jag köra på med mina pass i grupp. Utöver det måste jag inte ut och motionera men lite mera vardagsmotion kan man ha utan att de skadar. Lite fotboll med barnen på jobb, små promenader med hund och på jobb. Kolla bara på bilden vilka ljuvliga omständigheter jag kan vardagsmotionera under. 

Nä det är ingen fara. Jag ska inte bli beroende eller inte kunna hantera kost och motion på ett rimligt sätt. Jag kan! 

På söndag är det dags för Dan. Han kommer då och mäta och väga oss igen. Märkligt att man kan se fram emot det. Jag som skakade och mådde lite kass för 12 veckor sedan när man skulle ställa sig på vågen framför en ung, snygg och vältränad atletisk man. Nu bekommer det inte mig det minsta och att det är tresiffrigt på vågen, Strunt i det. Jag minskar ju hela tiden och mår bra. Bättre till och med än många där långt under mig på tvåsiffrigt. 

Dags på söndag också att checka av hur jag nått mina mål!

I fortsättningen vet jag inte om det är bra ide att skjutsa tränaren hem..... I alla fall ska jag hålla foderluckan stängd.

Råkade säga att jag har inte träningsvärk i benen längre... Det blev nog ett mål för honom att uppnå. Ge Petra träningsvärk.. Torsdagens pass gick ut mycket på benstyrka. Den känns som jag har ganska mycket av och ingen träningsvärk än i alla fall.. men att andas ner luft! DET GÅR INTE!!! Men men.. allt kommer.

Jag är grym! bara så alla vet.. hihi! 

/Petra

Lansering närmar sig av vårt nya Hi tech projekt!!!

Nu är det nära för publicering av mitt största koncept hittills! Under helgen ska det jobbas febrilt med de sista delarna och under nästa vecka är planerna att lansera projektet. Detta är inte ett projekt jag gör i företaget PT Dan, utan i mitt nya gemensamma företag Leaping Lion Health Group.

Förberedelserna har pågått under några månaders tid och nu ska det äntligen bli dags att lansera! Håll utkik nästa vecka!!
:-)

Parachuterun

På gruppträningen i måndags testade vi för första gången mina fallskärmar för löpning. Det var riktigt kul och gjorde löpningarna en hel del jobbigare!

Viktkampen Petra

Hårt men roligt arbete.

Jag gör saker jag aldrig trott jag skulle göra, jag klarar saker jag inte förväntar mig och jag har framför allt roligt under tiden.

Många saker får stå till sidan men det är dags nu. Jag ska ju äntligen få bukt med många års lidande och kamp med vikten och måendet.

Det känns för det mesta bra och härligt men visst dippar humör och ork. Men som jag skrivit här innan så mår jag bättre ändå än jag gjort på länge. Jag minns nog inte ens när jag mådde såhär bra totalt sett. Och jag tror att alla runt mig ser det!

Mina lunka rundor har inte blivit av nu på ett tag. Jag vet att jag kan och orkar så det har inte varit så viktigt. Känner att de sliter lite på kroppen än så håller mig till min andra träning. Och i  ärlighetens namn tror jag det räcker och blir över utan att jag måste lunka rundor också. Denna veckan har det blivit 4 styrka och konditionspass varav 3 med gruppen och ett extra med joinme.nu.

Utöver det har jag gått ca totalt 3 mil under veckan och även tränat ett pass Yoga/flow.

Träningen igår (söndag) blev på Ribban istället för i Pildammsparken. Härligt utmanande och tufft men så kul. I juni drar jag dessutom till Turkiet en vända och missar en hel del träning med gruppen. Då kan dessa övningar vi körde igår komma till pass på min egenträning. Fasar lite för det uppehållet för visst är det så har jag märkt under träningarna att man aldrig tar ut sig till samma grad när man tränar själv som när man har gruppen och framförallt tränaren som pushar och driver på. Men jag har fått lite verktyg att klara det och hoppas och tror att jag ska kunna göra ett ganska bra jobb ändå.

Vi kör upploppet denna vecka i livskvalitetstävlingen som pågått i 6 veckor. Jag har fått till bra poäng i den och är nöjd med min insats. Får se hur långt det räcker.

Ha en bra vecka alla..

Jag har slutat med begränsande tankar! Petra, viktkampen 2013.

Ja det har jag kanske i all ärlighetens namn inte gjort fullt ut men jag är på god väg. Och jag blir ledsen och samtidigt lite glad när jag hör andra och då tänker jag mest på mina lagkamrater. Jag ska försöka undvika trampa någon på tårna och vill inte hänga ut någon här men tar risken för detta är så viktigt! För mig i alla fall. Enda anledningen till att jag blir lite glad att höra såna tankar som begränsar oss ex. jag vill inte och kan inte ha de på mig eller uttrycker en motvilja att träna på vissa ställen för där finns saker som känns läskiga av olika anledningar är att känna att det är mer än jag som fasar för saker. Eller fel... fasat för saker. Men mest känns det trist att det finns såna tankar hos människor. De hindrar oss i viss mån. I den mån vi låter det göra det. 

Jag har låtit 22 år av mitt liv begränsas av såna tankar. Undvikit att göra saker, vistas på vissa platser för jag i mina tankar trott att andra människor tycker det inte passar sig. Jag är realist och tar inte på mig vad som helst men idag och även en dag förra veckan när jag hör lagkamrater må dåligt av ex hur de ser i ex sina kläder då blir jag inte bara ledsen utan försöker motivera och få dem också att släppa sina tankar. Jag delar med mig av min erfarenhet och försöker va positiv. Känner ibland att jag låter mera hurtig och positiv än jag kan vara. Jag är inte alltid proffs på dessa tankar. Jag faller dit. Men jag har bestämt mig.. Det får inte stoppa mig längre. Nu tror jag kanske inte att de andra haft lika många såna tankar som jag i detta avseende men alla har sina demoner som man måste möta. 

Jag tänker ofta nu på den dagen då jag reste mig upp.. kastade bort handduken och gick förbi människorna i solstolarna på Gran Canaria i min baddräkt och badade med barnen. Det var det värsta jag gjort och det var inte så farligt ändå när det var gjort. Jag försöker nu tänka om i alla jobbiga situationer. Om nu människorna där på Gran Canaria har åkt så långt och lagt så mycket pengar på sin resa på att slösa energi på att jag går där tjock och ful och har mage att bada trots mitt hemska daller då har dom en väldigt tråkig resa. Jag har en tråkig resa om jag måste tänka andras tankar som de inte ens kanske tänker. Och vill dom ha det tråkigt och bry sig på mig får dom väl göra det. 

Varje gång sedan den dagen (min 40-årsdag) i situationer jag tidigare haft ångest inför eller fasat för har jag valt att medvetet ta itu med min ångest. Är det viktigt för att jag ska må bra så gör jag det. Och varje gång jag gör det så går det lite lättare nästa gång. Att prata med främmande människor har jag inte klarat innan. Nu gör jag det så de snart ber mig vara tyst. Jag hittar mitt eget värde för varje gång jag tar kampen mot mina begränsande tankar. 

Idag på parkeringen och en gång förra veckan slängde jag av mig t-shirten och stod i mitt linne. Det var ett mål jag satte upp när jag började med viktkampen att våga gå i linne.. eller bli smal nog för att gå i linne. Men varför ska jag vänta på det. Om jag nu tränar och mår bättre av att inte bli för varm så är det väl bättre att jag gör det i linne. Jag når mitt mål lättare. Och de som tycker att de borde förbjudas att visa sig så.. Synd om dem.. Jag tänker nå mitt mål och det gör jag genom att känna styrkan i att göra det jag vill och genom att träna klädd som jag mår bäst av. Faktum är dessutom att det är nog många fler som imponeras av att se oss träna. Det är väl kanske så också om man ska va ärlig att man räds andras tankar för man vet hur man själv kan tänka. 

Jag ställs så många gånger inför den känslan att detta är jobbigt att göra. Jag hatar att träna i Pildammarna eller på ribban eller var som där det finns folk som tittar. Men om jag ska nå dit jag vill så är fokus träna och jobba. Och under passen är det få gånger jag tänker på det. 

Jag ska i sommar åka till stranden i Ystad trots alla Sjöbobor ligger där och njuter av solen. Jag ska också bada där i år. För om jag gör det trots all fasa så kommer jag att göra det i bättre skick nästa år. Min nyckel till framgång är att jaga bort alla demoner och vinna kampen. Att gå med rak rygg och stolthet och acceptans över den jag är och vad jag har gjort hittills.

Jag är GRYM!! Och kära lagkamrater.. Det är ni också. Vi alla är grymma och kommer att lyckas. Jag är så glad Karro att vi shoppade ihop en dag. Du är snygg i träningskläder och nästa år.. kommer vi va superläckra i kjolen med shorts/tights under. :-)

/Petra

Träning under graviditet/efter graviditet PT Dan, Mama Edition

Nu finns nya facebooksidan PT Dan, Mama Edition som vänder sig till dig/er som är gravid eller nybliven mamma. Sidan är tänkt att fungera som en sida för träningsrådgivning, träningsmotivation spridning av träningsformer, erbjudande för träning med specialutbildad personlig tränare både individuellt och i grupper.

PT Dan, Mama Edition lyssnar även på efterfrågan och utvecklar träningskoncept där efter.

Gilla sidan och ta del av flertalet starterbjudanden!!

Kolla in nya hemsidan för träning under graviditet www.mamaedition.se

Det bästa jag gjort! Viktkampen 2013, Petra

Såhär snart halvvägs in i viktkampen vecka 12 av 26 så känner jag mig nöjd med mitt beslut att satsa på mig själv. Nöjd att jag valde att gå med i denna grupp. Kanske var det i rätt läge i livet men samtidigt tror jag också att det är ett vinnande koncept för viktminskning. Men visst man måste vara motiverad och ha en stark vilja att satsa på sig själv. Det är inte lätt alla gånger man ska iväg med sin packade väska mot Malmö att förstå varför man gör det. Det är tufft, svettigt, hårt och man får ont. Men det ger resultat. Och det känns ju så bra varje gång man lämnar Pildammarna bakom sig och sätter sig i bilen och far hemåt.

I lördags var ingen bra dag.. jobbigt att ha bestämt sig för en träningsfri dag. Att undvika motion. Jag grät några tårar för att jag inte skulle träna. Hjärnspökena de finns där mellan varven och sätter griller i huvudet på mig. Men jag kan mota bort dem och det går ganska bra eller väldigt bra även om det blir kämpigt och tufft mellan varven.

I går ägnade jag en stund av eftermiddagen åt att leta sport bh till mig tillsammans med väninnan. Det är minsann inte meningen att storväxta damer med stor byst ska träna. Det verkar mest vara avsett för de med mini boobs som ändå inte riskerar blåtiror av att brösten skumpar upp i ansiktet. Nu menar jag inte att va krass mot de som har små bröst för det kan säkert vara ett dilemma i sig utan krass är jag mot det marknaden erbjuder. Men det handlar väl om efterfrågan såklart…

Jag skubbade eller rättare sagt hann inte med träningen SOS- strech out stress igår kväll. Fick va nöjd med att träna under middagstid med Christoffer. Inte illa det. Han kör med oss nu. Ingen rast ingen ro. Men det är ändå härligt! Backarna upp är inte mitt största dilemma nu.. det är nerför. Usch vad det tar emot och är belastande för knäna. Känner det så tydligt och måste hålla emot så mycket för det gör både ont och rädd att smärtan ska få mig att tappa fotfästet.

Istället för SOS.. blev det god middag med smarta val trots menyn bestod av en härligt stor 3 rätters meny. Man kan ju äta smart trots att det serveras mycket mat. Det jag gör är att bestämma mig innan när jag ser tallriken vad jag ska äta på den. Sen äter jag det och inget annat.

Både torsdagens och söndagens träningar kändes bra och som jag inledde med.. Viktkampen 2013 är det bästa jag gjort!

Jag är övertygad om att jag kommer att lyckas!

/Petra

Bättre mående! Viktkampen, Petra

Tänk dig du som läser att du viktmässigt och storleksmässigt känner dig som en elefant. Din tränare säger åt dig: Gör 5 upphopp. Bocka dig ner... magen tar emot och det känns som inte armarna räcker till. Böj benen och tänk att de ska orka lyfta upp hela skiten igen och sen Yippie... lätta från marken. 120 kg som med muskelkraft ska upp från marken gärna så högt som möjligt. Och glöm inte sträcka upp armarna också. Trots att ryggen precis lyckats räta ut sig. Ja det var väl ganska enkelt. Bra då gör du det bara fyra gånger till. Ögonen riktas ner mot marken och dina tankar tänker.. jaja.. ner igen..och upp. Och framförallt kom ihåg att andas som man ska trots att man trycker ihop allt invärtes när man ska vika ihop kroppen. Har man sen dessutom begåvats med boops som är aningen stora (milt uttryckt) så känns det som de håller en kvar neråt när man ska hoppa. Sen skumpar det till och man måste få dem att landa innan man bockar sig igen.. 

Ungefär så känns det att utföra ett av de moment som vi gör under träningen. Det är mycket viljekraft som ska till i huvudet för att inte gå på känslan och låta kroppen vila istället för att utsätta sig för att kämpa som fan. Det är fokus i huvudet på att utföra och försöka trycka bort känslan av det som jobbar emot mig. Min egen kropp. 

På liknande sätt känns det i varje moment jag gör på träningarna. Att kroppen jobbar emot mig. Att vikten håller mig tillbaka. All träning och all vilja gör att jag motarbetar kroppen för att få den att klara mer och må bättre. Jag känner ju att den gör det, men aj vad det kan göra ont. Varje steg och varje rörelse gör ont. Det är ren vilja som får mig att kämpa vidare. Jag biter ihop och kämpar på och tänker att bara detta också det är snart slut och jag får vila. En timme går fort. 

Många är de gånger då Christoffer ler och tittar sig omkring. Jag ser var hans blick letar sig. Exempelvis mot trappan och jag tänker nu är det dags. Det är då tankarna i huvudet rusar runt. Jag orkar inte,, kan inte mer och nu sätter jag mig..! Men jag tittar på honom, skakar på huvudet och ler lite och när han frågar är ni redo.. är jag nästan först att svara... ABSOLUT, nu kör vi. Ner om trappan och upp igen. Jag bara gör. Ger mig inte.

Jag må komma sist, flåsa så det hörs i hela parken, ha ont, och va helt slut. Men JAG GER MIG INTE!! Moment på moment betar vi av och jag utför.

Påhejad av underbara lagkamrater som säkert sliter lika hårt i att utmana sig och kämpa mot deras kroppars signaler att vilja vila! 

Vi är grymma alla viktkampare och vi kommer att lyckas! 

Eller hur!??

För även om det är tufft ser man utveckling och man klarar det lite bättre hela tiden. Det är inte helt enkelt att känna det hela tiden då våra kära tränare ökar på passen och gör dem mer utmanande hela tiden. Det vi gör idag skulle jag inte klarat för 10 veckor sedan.

Idag (fredag) blir det vilodag. Mitt medvetande inte kroppen då säger... ut och gör något.. Gå exempelvis. Men nä.. efter en intensiv träningsvecka kan det vara nödvändigt med en lugn dag. Det finns de som påpekar det för mig och även om jag inte är bra på att lyssna.. så ska jag göra det idag! 

Även om jag nu kämpar och har ont i kroppen.. så mår jag numera så bra. Mitt mentala mående är i balans med hjälp av att sköta min kropp genom att träna och äta rätt. Innan kämpade jag inte mer än att gå till kylen, köra och handla godis och öppna paketen och trycka in det i munnen. Det var en ganska bekväm tillvaro men som jag mådde skit av. Ångest och olust. 

Så idag är valet enkelt även om det är ett tufft jobb! Såhär ska jag må!

Namntävling gravid och mamma träning!

Namntävling!! Vinn Massage, Personlig Träning eller Träningsprogram.

Ge slagkraftiga förslag på vad jag kan kalla mitt tränings/företagskoncept som innehåller träning BÅDE UNDER och EFTER graviditet.

Den person som kommer med bäst namnförslag enligt team PT Dan, (samt att vi väljer det föreslagna namnet) vinner 1 massage á 40 min med certifierad massör alternativt 1 h personlig träning med lic personlig tränare eller ett träningsprogram/upplägg av samme tränare.
Vinnaren väljs senast söndag eftermiddag , så först till kvarn!!

Invägning och träning, Viktkampen 2013, Petra

Det var ytterligare en trevlig söndag trötthet till trots. Uteliv i min ålder ska nog undvikas fram på småtimmarna. En vän berättade snällt nog idag att - Du Petra, du är inte 20 längre. Det vet jag.. jag är ju 25;-). 

Det roliga då? Jo! Det var invägningsdag hos Dan! och ja.. det går bra! Jag gick ner ytterligare 2,7 kg. Och vissa ändringar på måttbandet också. Midjan minskar stadigt. Det gör då inget alls. 

En blandad känsla uppstod idag igen. Det är mycket såna nu i mitt liv. Det som känns så bra kan också vara jobbigt. För första gången sa inte den hemska fettprocentsmätaren ERROR!!!! Alldeles säkert har den ett fint namn men jag kör på fettprocentsmätaren. Den gav mig ett resultat! Och det var ju väldigt positivt att den behaga kunna mäta mina värden. Men värdet i sig är inget jag är glad över. 50% fett. Dan den glade varianten av honom.. inte slavdrivar varianten konstaterade kort att ja.. då vet vi vilka områden den mäter inom. Jag är alltså den fetaste som han mätt. Hmm.. snyft. 

Men om man nu vänder på tanken och tänker positivt! Då innebär det ju att jag har förbättrat mig. Att det har varit värre och det blir bättre. Vad är 50 procent mot vad det har varit? Inget. Allt är bättre än det var eller hur?!? Så jag tänker positivt att Oj va bra att det är 50 procent nu! 

Efter vägning och mätningarna så bar det av till Magistratsparken. Efter att ha sovit max 3 timmar så kändes det lite tufft att tänka "träna". Men det var riktigt skönt och härligt! 

Roliga övningar och att jobba i par och tre ihop var riktigt kul. En av övningarna har jag och barn på jobbet kört idag (måndag). En ny variant av tagen. En tagare, en försvarare och en som ska fångas. Härligt jobbigt. 

Antingen var Dan inte på slavdrivar humör eller så har jag blivit lite bättre på att klara hans pass. Kan ju erkänna att jag fasat lite för att träna med honom igen. Men härligt är det! Och kul hade vi. Härliga Sandra som jag tränade parövningar med skrattade hjärtligt när vi skulle trampa varandra på fötterna!

Även torsdagens pass med Christoffer kändes bra! Jag kämpade på och tycker jag presterar bättre än jag gjort innan. Känns som jag är rejält på gång igen. Lördagen bjöd på en härlig dag med nästan 1 mil avverkat till fots. Vårdag med Joinme på torget i Sjöbo. Det ska jag berätta mera om vid ett annat tillfälle.

Denna veckas uppdrag blir att räkna km jag lunkar på en vecka. 

Jag har tänkt jobba mot ett nytt mål! Känner inte att det är ett mål som måste uppnås. Men jag vill när jag är klar med viktkampen 2013 ha kommit ner i vikt så vågen visar tvåsifftrigt! Det ska jag kämpa mot. Det är 19,3 kg kvar och ca 20 veckor. Det kan gå. Men gör det inte det så är jag, nä ska jag vara nöjd oavsett. Jag ska ju leva gott längs resan och klara hålla det sen. Men allt är möjligt och det vore ett härligt resultat att gå i mål med!

Jag tänker hela tiden att mina inlägg ska bli kortare men ack vad det går dåligt! Jag vill bara dela med mig idag också av en tankevända som mitt huvud gjort under min tid sedan jag kom ur mina ätstörningar. 

Innan tänkte jag ex: om jag blir 40 år eller om jag vaknar i morgon och inte har dött under natten. Nu tänker jag: när jag blir pensionär. Jag har en framtidstro. Tror jag ska överleva och är inte längre säker på att jag ska äta mig till döds.  Utan nu tänker jag att träningen och det jag äter numera det ska ge mig många år extra att njuta av! 

En underbar tankevändning!

Kram Petra.