Ja bilderna från träningen talade väl sitt eget språk. Sliter gör vi minsann. Blod, svett och tårar....
nja kanske inte så illa men det blev ett tufft pass.
Jag undrar om jag någon
gång verkligen kommer gå ifrån ett pass och känna att ja, de va riktigt skönt
pass. Ja att det var skönt gällande själva träningen då alltså. Efter känslan
gillar jag ju. Känslan att ha tagit sig igenom passet även om man velat ge upp
många gånger.
Efter en kostföreläsning
begav vi oss ut i det härliga vädret. De kändes som en cirkus scen vi
klev in på när vi efter en promenad anlände till Magistratsparken i Malmö. Gott
om folk fanns det i parken med anledning av det härliga vädret. Inget skydd
fick vi av mörkret som vi haft hittills under våra tisdagskvällar i Pildammsparken.
Det var bara att äntra scenen och börja agera.
Indelade två och två
antog vi utmaningen och kämpade på. Vi må vara otränade men ack va vi är
taggade och är vi inte det fixar Dan det till oss.
Vi körde stationsträning
(eller heter det cirkelträning?) Dans metod för att få oss att ge järnet var
att de som springer rundan runt tre lyktstolpar avgör tiden de andra får slita
på sina stationer. Ingen press, nädå när turen kom till mig och min
kompis att springa. Eller jo... press skapade det och jag gav mer än jag trodde
jag kunde. Jag vill inte va orsaken till att de andra får lida.
En runda med alla
stationer sen vila och ytterligare en runda. Då borde det väl vara klart. Mitt
flåsande hördes nog i hela parken. Människor kom och hejade på och på en filt
låg ett par och kollade in oss. Då säger den lite i
smyg humoristiske Dan:" -Alla goda ting är tre, så vi kör en
runda till."
Men nä, han skämtar inte
denne vår Dan.
Hur illa jag än må tycka
om honom i det läget så är jag glad för att han sätter pressen på oss. Att vi
får chansen att utmana oss själva. Jag blir ju stolt över mig själv och känner
att det gör nytta och ger mig energi.
Kvällen avslutade jag
med ett Yogapass. En ny erfarenhet. Kul och säkert bra för kroppen men ack och
fy för alla speglar som gör det väldigt tydligt för mig att jag är vig som ett
kylskåp. Fast skämtet till trots så ser jag även detta som en utmaning. Jag kan
ju bara bli bättre på det också.
På söndag är första
invägningen. Spännande med vikten men framför allt om vi ska få ta nya mått. De
hoppas jag i så fall ska visa lite positiva resultat.
Jag tog idag lite bilder
för att följa förändringen. Det ska bli ändring på denna kropp!
// Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar