fredag 15 mars 2013

Viktkampen 2013, Petra




Jag har numera skaffat en ny garderob. Inte nya kläder då utan en träningsväska. Den är numera min nya följeslagare. Packa och packa upp och packa. Tvättmaskinen har också blivit en god vän. Men samtidigt som det kan kännas som ett slit känns det bra också. Petra, träningsredo och med träningsväska. Det har väl hänt innan men inte på detta sätt. Det hjälper till och får mig att känna mig sundare och friskare! Minsann fick jag i söndags en extraväska och tipset av min bror att packa i mer än en väska. Ja jag vill ju inte ta sönder min nya ”garderob”. Fullpackad är den till bristningsgränsen med diverse ombyte.

Tisdagskvällen ägnades till att träna med Christoffer. Den träningen kändes bra och var riktigt skoj.  Framför allt är jag så tacksam att det är så positiva och glada människor jag mött. Kan inte säga det nog ofta. Det är härligt att dela denna ansträngande, tuffa men ack så roliga viktresa tillsammans med dem.

Några i gruppen fick inte enligt dem ett lysande resultat på vägningen i helgen. Men jag måste verkligen säga att jag imponeras över vad vi alla gör. Och de resultat alla får. Vikt, fettprocent eller cm. Alla har någon positiv effekt av sitt slit. Va står kilona för... ett ångestladdat siffertal!! Ja vi ska gå ner i vikt alla och vi kommer att göra det alla också. I olika takt och vid olika tillfällen. Vi måste vara nöjda med de vi presterat men visst lite taggad är ju inte fel att bli av att inte ha fått önskat resultat. Bara vi inte låter det ta över och känner uppgivenhet att det går inte. Men ähhh.. inga problem! Vi kommer peppa varandra hela vägen!

Mitt dilemma nu är att motverka alla gamla hjärnspöken som sitter på axeln och lurar. För hur troligt är det att för jag tog 2 godis bitar en dag att jag gick upp de två kilo min hjärna visualiserade sig direkt efter att de landat i magen? Eller att den lilla bit av en smörgåstårta jag valde att äta idag just nu gör att min kropp bara sväller upp och förstör allt jobb jag lagt ner hittills. Jag är medveten om hur jag tänker men det är en kamp att motverka dessa tankar. Det går bra och jag har lyckats mota bort dem och så ska det fortsätta.  Jag väljer att utsätta mig för att vinna gång på gång över dessa tankar. Medvetna val gör jag angående ex godis bitarna och bestämmer mig för att det är okej. Tur jag inte pratar högt utan att det bara är tankarna inuti mig som tjafsar mot varandra. 

Motiverad till tusen är jag och jag tar alla tillfällen till att få in lite extra rörelse i vardagen. I mitt jobb får jag ofta möjlighet att testa och utmana mig själv. Varför inte som på bilden testa leka tagen med barnen på en klätterställning? Till barnens stora lycka så va jag ett enkelt byte och även en usel tagare..

Torsdagsträningen med Christoffer missade jag. Men en timmes promenad på egen hand hanns det med.


// Petra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar