Jag har numera skaffat en ny
garderob. Inte nya kläder då utan en träningsväska. Den är numera min nya
följeslagare. Packa och packa upp och packa. Tvättmaskinen har också blivit en
god vän. Men samtidigt som det kan kännas som ett slit känns det bra också.
Petra, träningsredo och med träningsväska. Det har väl hänt innan men inte på
detta sätt. Det hjälper till och får mig att känna mig sundare och friskare!
Minsann fick jag i söndags en extraväska och tipset av min bror att packa i mer
än en väska. Ja jag vill ju inte ta sönder min nya ”garderob”. Fullpackad är
den till bristningsgränsen med diverse ombyte.
Tisdagskvällen ägnades till att
träna med Christoffer. Den träningen kändes bra och var riktigt skoj.
Framför allt är jag så tacksam att det är så positiva och glada människor
jag mött. Kan inte säga det nog ofta. Det är härligt att dela denna
ansträngande, tuffa men ack så roliga viktresa tillsammans med dem.
Några i gruppen fick inte enligt
dem ett lysande resultat på vägningen i helgen. Men jag måste verkligen säga
att jag imponeras över vad vi alla gör. Och de resultat alla får. Vikt,
fettprocent eller cm. Alla har någon positiv effekt av sitt slit. Va står
kilona för... ett ångestladdat siffertal!! Ja vi ska gå ner i vikt alla och vi
kommer att göra det alla också. I olika takt och vid olika tillfällen. Vi måste
vara nöjda med de vi presterat men visst lite taggad är ju inte fel att bli av
att inte ha fått önskat resultat. Bara vi inte låter det ta över och känner
uppgivenhet att det går inte. Men ähhh.. inga problem! Vi kommer peppa varandra
hela vägen!
Mitt dilemma nu är att motverka
alla gamla hjärnspöken som sitter på axeln och lurar. För hur troligt är det
att för jag tog 2 godis bitar en dag att jag gick upp de två kilo min hjärna
visualiserade sig direkt efter att de landat i magen? Eller att den lilla bit
av en smörgåstårta jag valde att äta idag just nu gör att min kropp bara
sväller upp och förstör allt jobb jag lagt ner hittills. Jag är medveten
om hur jag tänker men det är en kamp att motverka dessa tankar. Det går bra och
jag har lyckats mota bort dem och så ska det fortsätta. Jag väljer att
utsätta mig för att vinna gång på gång över dessa tankar. Medvetna val gör jag
angående ex godis bitarna och bestämmer mig för att det är okej. Tur jag inte
pratar högt utan att det bara är tankarna inuti mig som tjafsar mot
varandra.
Motiverad till tusen är jag och
jag tar alla tillfällen till att få in lite extra rörelse i vardagen. I mitt
jobb får jag ofta möjlighet att testa och utmana mig själv. Varför inte som på
bilden testa leka tagen med barnen på en klätterställning? Till barnens stora
lycka så va jag ett enkelt byte och även en usel tagare..
Torsdagsträningen med Christoffer
missade jag. Men en timmes promenad på egen hand hanns det med.
// Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar