Trots någon allergireaktion och medicinering så blev det
träning i parken. Tröttheten va förlamande men det gjorde nytta minsann
att komma ut och igång.
Sol och härlig friskluft gav lite energi.
Nu joggas/lunkas det båda varven utan problem. Det går inte
fort och jag tar inte ut stegen som man kanske borde men det känns som det är
fullt tillräckligt.
Lagom steg gör att det inte känns som det belastar knä och
andra leder så mycket.
Trappträning idag. Det var minsann inte sån vanlig nära
döden upplevelse jobbigt utan bara jobbigt.
Utfall… i trappa. Jag som inte klarade göra vanliga sådana
på gymmet utan stavar för ett halvår sedan. Träningen gör nytta.
Kvällen på yoga passet var däremot inte en såå enkel
utmaning. De stramade rejält i trötta muskler efter trapporna upp och ner.
Idag har det blivit tisdag. Fortfarande påverkad av
medicineringen… trötthet. Men det ska bli skönt att komma till parken igen. Solen
ger energi i dag också.
En sak jag reflekterade över i söndags var att man inte bryr
sig lika mycket längre på alla som är i parken. De finns där men jag tänker
inte på dem. Bra!!
Innan har man ju tänkt deras tankar i huvudet. Vad de måste
tänka om tjocka mig som försöker göra något halvtappert försök att träna. Men
jag bryr mig inte längre. Och tänker jag någon tanke så är den mer att det
måste vara många som imponeras över att jag verkligen tar itu med mitt liv.
// Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar