Viktkampen 2013, Petra

Berg och dalbana..

Ja så känns det angående träningen just nu. Samtidigt som jag gläds åt vad jag kan så kan jag mellan varven känna en frustration att inte kunna mera, att det inte går fortare än det gör. Jag är fullt medveten om att det är alla års ovana och sjukdom (ätstörningar) som triggar igång denna stress. Jag gör mitt bästa för att motverka det men de känns tidvis kämpigt som... Jag har fått redskap att hantera detta och det går. Jag kan ju!

Det finns ett stort stöd runt om mig och det är jag tacksam för, men ytterst är det jag som måste hantera denna stress och inte som tidigare förlita mig till att andra ska finnas hela tiden. Jag vet var stödet finns och tar nytta av det.. men det är jag som gör jobbet och det är så det ska va. 

Torsdagens träning var hemsk! Jag hade tårarna i ögonen hela tiden. Av flera anledningar. Att jag hade ont i lårmusklerna speciellt i det ena benet, att alla är snabbare än mig, och för att jag ville mera än jag kan. Vissa dagar får det väl kännas så.. och sen tar jag nya tag och tänker inte känslomässigt utan förnuftigt igen.

Sen kommer lördagen.. in till Bulltofta och tränar. Joggade 2,5 km - härlig känsla igen. Jag imponeras av att jag som inte kunde ens klara lunka avståndet mellan 3 lyktstolpar nu kan lunka/snart jogga en massa km i veckan. Ska nog räkna ihop nästa veckas km när jag tänker efter.

Andningen är tuff än. Det känns som inte luften alls vill komma ner när jag satsar lite mera. Men försöker tänka på andningen och göra det medvetet när jag anstränger mig. 

Söndagen är min träningsdag nr 1. Men efter viktkampen tror jag dock inte att träningen kommer att se ut såhär. Först 1 timme i parken med gruppen.. Härliga kamraterna och sen ut till Bulltofta igen och 2.5 km och avslutar med SOS - stretch out stress (yoga) på kvällen. Känns bra att jag klarar en sådan dag. 

Parkträningen var faktiskt härlig igen. Jag går mest på vilja men va gör det.. Jag gör ju det man ska. Till och med kullarna i parken kändes som en utmaning och inte som en plåga. Så även om vi säger lite väl valda ord om en lagkamrat som hittat på denna aktivitet så är det helt okej. Vi betalar ju som sagt inte för att vila. Tror i och för sig att Christoffer hittat på den aktiviteten för eller senare ändå också!

Jag har valt att ha måndagen som en vilodag nu. Kan väl behövas efter en söndag med 3 "pass". Men lite lek med barnen på jobb skadar väl inte!?!?

Eller jo.. kan ha gjort det. Nu i skrivande stund känns det okej men jag kan säga att det gjorde det inte när vi lekte kom alla mina kycklingar. Aj vad det slet till i lårmuskeln. Det var inte aj.. det var AJ. Kyla, bandage och högläge på benet. Hoppas det var överansträngning och inte något mera. Vi får väl se hur det går i morgon i Pildammarna.